Det lär vara få förunnat att ha utrymme att bygga en modelljärnväg med skalenlig längd på stationerna. (Och ännu mindre skalenlig längd mellan stationerna.)
För min del är jag så oortodox att jag hellre har tåg med vagnar som är lite för korta i utbyte mot att få plats med fler vagnar. När jag började var Märklins boggiepersonvagnar max 24 cm långa och en del var inte mer än 21 cm. Flertalet tvåaxliga godsvagnar var 10 cm och sedan fanns de några längre, upp till 13 cm. Dessa längder passade mig alldeles utmärkt. Förutom att få plats med fler vagnar inom stationernas hinderfria längd så är det även så att man sällan har utrymme för skalenliga kurvradier på en anläggning och då tycker jag att det blir gräsligt fult att se skalenligt långa boggievagnar gå i de kurvor som man har tvingats ta till. Dessutom är stor risk för att sådana långa vagnar slår i både kontaktledningsstolpar, signaler och brofackverk i kurvorna.
Jag trivs alldeles utmärkt med min lite för korta vagnar. Det största problemet ser jag istället vara att de vagnar som kommit ut i marknaden på senare år ofta har skalenlig längd och då kan det se ganska disharmoniskt ut med dessa skalenliga kopplade intill de lite för korta.
Malmtåg
Jag hade länge tyckt att det skulle vara roligt att ha ett helt malmtåg med idel likadana vagnar. Till sist kom jag på idén att försöka förbättra utseendet Märklins lilla tippvagn 4513 som i original ser väldigt leksaksaktig ut med klarrött tråg. Den hade dessutom den fördelen att vara ganska kort, 8,5 cm, så med jag med min standardtåglängd, som jag hållit mig till på de senare anläggningarna, skulle jag få plats med ett tåg på 13 vagnar. 4513 hade också fördelen att den har ingått i flera startsatser och var ganska lätt att hitta på begagnatmarknaden.
När jag så, utan större besvär, hade samlat ihop vagnar till ett helt tågsätt så målade jag om dem till SJ-rött helt och hållet utom insidan på lasttråget som fick bli mörkgrått.
Lagom när jag hade hunnit färdigställa mitt hemgjorda tåg så dök det upp ett helt annat alternativ att få ihop ett malmtåg. Stockholms Modelljärnvägsklubb kom ut på marknaden med sin byggsats till en svensk malmvagn, littera Mas, med en helt annan detaljrikedom än den gamla märklinvagnen. Den fick jag ju naturligt vis lov att köpa. Trots skalenlig längd, så var den vagnen så kort att jag skulle få plats med 16 vagnar på min standardtåglängd.
Så från att inte ha haft något alls så hade jag plötsligt två hela malmtågsätt.
O-vagnar
En typisk svensk godsvagn som jag saknade i modell långt tillbaka i tiden var O-vagnen med sina karakteristiska sexkantiga gavellämmar. För att fylla ut den luckan fabricerade jag en enkel korg av mässingplåt med nedåtbockade långbalkar och uppåtbockade gavellämmar. På den stommen lödde jag stolpar och på vissa vagnar helt eller delvis uppfällda sidolämmar.
En kortare korg som fick motsvara en förkortad version av litt Okm (tidigare Or, 10 m lastyta). Längden på den var anpassad till underredet från Märklins enkla flakvagn 4503.
En längre korgvariant fick motsvara en förkortad version av litt Om (11 m lastyta). Längden på den var anpassad för ett underrede från Märklins lite nyare flakvagn (från 1977) 4423 eller huvudsakligen itusågade underreden från 4503.
