För flera decennier sedan köpte jag Märklins kameravagn med en liten analog videokamera monterad i ena gaveln. Avsikten med denna var att man skulle kunna se sin modelljärnväg från ”förarplatsvy”. Detta var långt innan digital videolagring var påtänkt utan tillsammans med kameran så var en liten UHF-sändare inmonterad i vagnen. Sedan fick man rigga upp en tillhörande mottagare intill anläggningen. Mottagaren hade en kabel med SCART-kontakt som man kunde koppla till en TV-mottagare eller videobandspelare.
Kameravagnen fanns i två versioner. Den ena var avsedd för banor med digital drift och vagnen fick sin elmatning direkt från körströmmen via en släpsko. För banor med analog drift fanns en annan version med en tillkopplad godsvagn med uppladdningsbara pennbatterier för strömförsörjningen.
Det var en 27 cm lång snälltågsvagn med märkning som en tysk baninspektionsvagn. Den här långa vagnen gav flera problem. Dels tog den i signaler och kontaktledningsstolpar i kurvorna på min bana. Den till och med skrapade i räcket på Märklins egna böjda brosektioner. Dels gjorde längden att kameran kom att riktas långt utanför spåret i alla kurvor.
Därför plockade jag ut innehållet ur vagnskorgen. Själva videokameran monterade jag på den kortaste vagn jag hade tillgänglig, underredet från en av Märklins gamla tvåaxliga tippvagnar. Resten av innehållet från kameravagnen placerade jag på en standard boggiegodsvagn som fick bli permanent hopkopplad med kameravagnen med kablar emellan. Eftersom jag hade köpt varianten för analoga banor fick även batterivagnen ingå i det här vagnsetet.
Den här kameravagnen kom dock aldrig att inbjuda till någon mera omfattande användning. Hur man än försökte placera mottagaren så blev det alltid störningar i den trådlösa bildöverföringen. Av den ursprungliga planen att sammanställa en hel förarplatsfilm efter ett noggrant uppgjort körschema blev det aldrig något av.
Nu på sista åren har tanken vaknat till liv att återuppta det här projektet med en ”förarplatsfilm” från modelljärnvägen. Dels har videokamerorna helt och hållet gått över till digital teknik och dels har kapaciteten för digital datalagring expanderat på helt otroligt sätt. Alltså borde det finnas möjlighet att få plats både med både en digital videokamera och lagringen av den inspelade filmen ombord på en modellvagn så att man skulle komma ifrån den osäkra, trådlösa bildöverföringen.
Vid närmare studium av vad som fanns att tillgå på marknaden så kom jag fram till att en s k actionkamera borde vara ett lämpligt alternativ. De har kompakt format men ändå inbyggd lagring av den inspelade filmen och lättåtkomliga reglage för start och stopp. Flera har t o m trådlös överföring av start/stoppkommando och även visning av sökarbilden.
Bland alla upptänkliga format på dess små kameror så fann jag en från Sony som skulle hålla sig säkrast inom lastprofilen. Den här var dels smal men också så låg (endast 36 mm) att den skulle få plats att monteras uppe på den korta tvåaxliga vagn som jag använt för den gamla analoga kameran. Tyvärr fanns inte just den här modellen (HDR-AZ1) kvar i Sonys sortiment men den fanns i lager på ett och annat försäljningsställe så jag kunde skicka efter från ett av dessa.
När jag började provfilma med den här kameran så uppenbarades dock en nackdel som jag inte hade förutsett. På grund av det lilla glappet mellan skenornas innerkanter vagnens hjulflänsar så kastade vagnen en del i sidled och med den korta hjulbasen så blev det extra påtagligt.
Därför började jag överväga att byta till en lite längre vagn och med boggier även om detta skulle bli till priset av att kameran kom att riktas mera utåt i kurvorna. Jag klippte och bockade till ett enkelt chassi av 1,5 mm aluminiumplåt som jag monterade på två av Märklins standardboggier för godsvagnar. Längden är precis anpassad för att få plats med sonykameran. Dessutom gjorde jag det lite nedsänkt mellan boggierna för att på så vis även få rum med en annan kameramodell (HDR-AS50) som har samma mått så när som på att den är 47 mm hög istället för 36. Den kameran har fördelen att den har ett visst digitalt zoom-område.
Jag hade nämligen upptäckt att den första kameran var lite väl vidvinklig. Visserligen kan det vara trevligt att få med lite mer från sidorna av spåret men samtidigt blev det väldigt mycket av tak och väggar i den lokalen där anläggningen finns. Dessutom ger den vida bildvinkeln ett skenbart intryck av att kameran rör sig fram utefter spåret fortare än den verkligen gör.
Nu har jag satsat på att införskaffa den andra kameran, HDR-AS50, och efter lite provkörning med den där jag har utnyttjat olika zoom-inställningar så kommer det att bli det här alternativet som jag går vidare med.